Glädjeämnen

Hejsan!

Hur går det? Jag har varit väldigt trött idag. Igår hade vi klassträff och Rosenbalen. Det är nu 20 år sedan jag var abiturient. HUH! Tänka sej! Vad hemskt... LOL. Jag är glad att jag fick gå i den skola jag gick i och att jag fick så många härliga vänner där. 

Vi började med att träffas på skolan och minnas lite våra gamla goda tider på skolan. Jag kom först i gymnasiet till denna klass, jag är ett år äldre än mina klasskamrater. År 1997-1998, från augusti till april, var jag på sjukhuset. Trots detta uppbrott, kom jag tillbaka och skrev studenten. Det är en av mina finare saker jag fått gjort i mitt liv hittills. På sjukhuset sade nån läkare/pykolog (whatever) att: "Tror du att det nånsin ska bli nåt av dej?" :O Jag skickade tack-kort när jag blev student. Där fick dom! hahahaaaa!!! Det var en så bra känsla att få skicka det kortet dit.

Våren 1997 gick jag ner i vikt, målmedvetet. Jag lyckades tappa ca. 13 kilo! Det var fint. Sedan på sommaren var jag på kyrkans flickornas läger, sedan två veckor på mini-mission för kyrkan, i Jyväskylä. Där sov jag väldigt dåligt, ca. 4 timmar per natt. Det blev för mycket för mitt psyke och jag insjuknade i psykos. När jag försökte fortsätta med skolan så blev jag bara sämre. Jag hamnade på sjukhuset.

Det var aldrig frågan om jag skulle fortsätta i gymnasiet. Så klart jag skulle det! Jag visste att jag skulle klara det! Det gjorde jag också. Jag pluggade ingenting till proven... Det låter hemskt, jag vet, men jag gjorde det inte. Behövde inte, tyckte jag, och inget brukar fastna i mitt huvud genom att jag försöker trycka det dit hihi. Mina resultat blev bra. Inte toppen, men helt ok. Jag fick E i Engelska, C i modersmål, finska och franska och B i Realen... Realämnen var alltid mina svagaste ämnen. Jag skrev ingen matte, och tack o lov för det hihi.

Jag hade en ovanligt jobbig klass som jag gick i 1987-1997... Det var alla lärarnas mardröm. HAA... Vi hade många olika klassföreståndare, det byttes ofta. Stön! Om jag skulle varit då den jag är nu, skulle jag ha gett mina mobbare en snyting och/eller "fingret". HUH. Ja, dom var inte alla så härliga. Men jag hade många trevliga tjejkompisar. Jag var ju inte den enda som blev mobbad, men jag var den enda som till slut fick fara till sjukhuset pga stress och utbrändhet, allt det där. Jag tror nog att jag skulle ha blivit sjuk någon gång, oavsett om jag skulle ha blivit mobbad. Jag har tyvärr sådana gener... Jag är adopterad, men mera om det senare.

Nå, denna nya klass jag kom till på hösten 1998. Den var så "normal". Jag kunde till och med prata med killarna i klassen! Otroligt. Utan att vara vettskrämd hela tiden alltså. (Det var nog en tjej eller två som mobbade mej på den tidigare klassen också, tyvärr). Jag hade en så underbar tid på min nya klass, att jag blev LEDSEN då skolan slutade! Alltså, efter att vi blev studenter så grät jag, för skolan hade varit så trevlig dom sista två åren. <3 TACK!

Jag hade mina favorit lärare också haha. Mina två favoritämnen var också mina starkaste och också lärarna i dessa ämnen var mina absoluta favoriter. ENGELSKA och MUSIK. :) Jag studerade Engelska (och finska) på universitetet i Stockholm on/off i elva år. Engelskan var mitt huvudämne. Det är mitt sk. yrkesspråk. Fastän jag inte riktigt har ett yrke lol. Men jag har flera bloggar på engelska och jag läser mycket på engelska. Jag skulle inte klara livet utan engelskan. Eller musiken för den delen. Jag lärde mej själv att spela piano när jag var 16 och lyssnar mycket på musik. 24/7 som man säger på engelska hih. Engelska och musik är min glädje.

Men nu vet jag inte längre vad jag ska skriva... Mera senare! :)